Äggstockscancer

Risken för elakartade tumörer ökar med kvinnans ålder. I äggstockarna kan det även förekomma så kallade borderline-tumörer, som varken är godartade eller elakartade. Prognosen vid äggstockscancer är sämre än vid annan gynekologisk cancer eftersom sjukdomen saknar symptom under det första stadiet, vilket försenar diagnosen.

Risken att insjukna i äggstockscancer

Orsakerna till ovarial- eller äggstockscancer är inte helt kända. Däremot har man observerat flera faktorer som ger skydd. Graviditet och användningen av p-piller minskar risken att insjukna. Man tror att p-pillrens verkningsmekanism, det vill säga att ägglossningen förhindras, och motsvarande situation vid en graviditet skyddar äggstockarna. Även sterilisering och avlägsnande av livmodern har skyddande effekt på grund av ett antal faktorer.

Risken för att insjukna ökar med åldern. De flesta kvinnor som drabbas är mellan 60 och 69 år. Därefter minskar förekomsten betydligt. Sjukdomen förekommer även bland unga kvinnor.

Hormonella faktorer påverkar uppkomsten av äggstockscancer. Även barnlöshet, endometrios, hormonbehandling under klimakteriet samt olika funktionsstörningar i äggstockarna ökar risken att insjukna.

Cirka 10 procent av kvinnorna med äggstockscancer har en ärftlig belastning. I vissa fall kan man påvisa en genförändring, såsom BRCA1, BRCA2, eller HNPCC.

Symptom på äggstockscancer

Äggstockscancer är i stort sett symptomfri i början och kan därför växa obemärkt och smärtfritt i bukhålan. Om man konstaterar sjukdomen i sitt första stadium är det vanligtvis av en slump, i samband med en gynekologisk undersökning. Man har ännu inte hittat en screeningmetod med vilken man skulle kunna upptäcka sjukdomen tidigt. Symptomen börjar uppträda först när tumören är stor, eller när den har spridit sig till andra vävnader eller organ. Till en början förekommer mycket diffusa allmänsymptom:
trötthet, tyngdkänsla i bukens nedre del, urineringsbesvär, svårigheter med tarmfunktionen, magbesvär eller dålig aptit, svullen mage och smärta i magen eller ryggslutet.

Diagnostisering av äggstockscancer

Om äggstockscancer misstänks eller har upptäckts är en gynekologisk undersökning det första steget. Andra undersökningsmetoder är ultraljudsundersökning, datortomografi, magnetundersökning samt titthålsundersökning av bukhålan, dvs. laparoskopi och PET-DT. Tumörmarkörer i blodet är viktiga vid diagnostiseringen samt vid bedömningen och uppföljningen av behandlingsresponsen. Den tydligaste markören vid äggstockscancer har visat sig vara ett protein, CA 125, vars halt i blodet kan mätas. Med en ny markör som kallas HE4 kan man särskilja cancer från endometrios.

Behandlingsbeslutet fattas oftast utifrån den kliniska och radiologiska undersökningen, men cancerdiagnosen kan bekräftas först när en mikroskopisk vävnadsundersökning genomförts.

Behandling av äggstockscancer

Äggstockscancer behandlas med både kirurgi och cytostatika. Även strålbehandling används. Den grundläggande behandlingen är kirurgi. Vid operationen tar man rikligt med vävnadsprover från bäcken och bukhåla, mellangärde och lymfkörtlar. Bägge äggstockarna, äggledarna, livmodern, blindtarmen och delar av bukhinnan kan behöva opereras bort. Likaså intilliggande lymfkörtlar i bäcken och bredvid hjärtats huvudartär, dvs. aorta. Målet är att avlägsna tumörvävnaden så fullständigt som möjligt.

Vid behandling av äggstockscancer kompletteras operationen vanligtvis med cytostatika. Kirurgisk behandling utan cellgifter är endast tillräcklig om man på ett tillförlitligt sätt har fastställt att tumören begränsat till endast den ena äggstocken och är av en väl differentierad celltyp. Om så är fallet, och om patienten önskar föda barn, kan man välja att endast ta bort denna äggstock. Ett sådant begränsat ingrepp är dock förenat med varierande risker för återfall, så det måste noggrant övervägas tillsammans med patienten.

Behandling av långt framskriden och återkommande äggstockscancer

Behandling av en långt framskriden äggstockscancer och av återkommande äggstockscancer har under de senaste åren utvecklats märkbart iochmed nya målstyrda läkemedel s.k. PARP (poly ADP ribose polymerase) –hämmare. I vissa fall förlänger läkemedlen tiden då cancern inte sprider sig. Fastän behandlingen är relativt ny, har vissa äggstockscancrar redan nu ändrats till kroniska sjukdomar med behandlingen. Inom de kommande åren kommer PARP-hämmare förmodligen att märkbart påverka prognosen av äggstockscancer.

Hämmarna påverkar DNA-reparationsmekanismen och fungerar bäst på patienter med BRCA1- eller BRCA2-genmutation.

Vid återkommande, långt framskriden äggstockscancer kan man även behöva utföra kirurgiska ingrepp som underlättar för patienten, om tumören till exempel blockerar tarmar eller urinvägar.

Övergriplig behandling av äggstockscancer på Docrates Cancersjukhus

I vårt vårdteam finns flera specialister bl.a. onkologer, strålbehandlingsläkare, gynekologer, kirurger, isotopläkare, radiologer och patologer samt sköterskor som alla är erfarna specialister inom cancervård.

Vårt yrkeskunniga vårdteam erbjuder äggstockscancerpatienter individuellt skräddarsydd diagnostik samt möjlighet till de nyaste läkemedlen. Vi har även möjlighet att delta i kliniska läkemedelsprövningar. Vi erbjuder även stödtjänster såsom fysioterapi och seksualrådgivning.

Våra specialister inom gynekologisk onkologi Kalle Savolainen och Johanna Mäenpää tar emot patienter med gynekologisk cancer på Docrates Cancersjukhus.

Om du misstänker cancer eller har cancer och vill veta mer om vad Docrates Cancersjukhus har att erbjuda, hjälper våra svensktalande sjuksköterskor gärna dig. Kontakta oss på nordic(a)docrates.com eller tel. +358 10 773 2020.