Typiska områden för basaliom är ansiktet, hjässan, området kring näsa och ögon, överkroppen och handryggarna. Basaliom utvecklas över en längre tid. Av betydelse för uppkomsten av sjukdomen är den totala mängden UV-strålning man utsatts för under hela livet, inte de enskilda tillfällen man bränt sig i solen. Efter exponering för UV-strålning tar det vanligtvis ungefär 20 till 30 år innan sjukdomen utvecklas till cancer. På grund av detta är de personer som insjuknar ofta över 50 år gamla.
Basalcellscancer drabbar ofta samma personer på nytt. Man känner till att upp till hälften av de personer som insjuknar i basaliom även senare drabbas av basalcellscancer, fristående från den ursprungliga basalcellscancern, någon annanstans på huden. På grund av detta är det nödvändigt att regelbundet kolla upp huden även efter utförd behandling.
Sjukdomsrisk för basaliom
60–90 procent av alla hudcancerfall förorsakas av solens UV-strålning. Särskilt att kontinuerligt exponeras för solen, t.ex. vid arbete utomhus, kan förorsaka basalcellscancer.
Symtom på basaliom
Basaliom tar sig uttryck som förändringar i huden, som varierar enligt vilken typ av basalcellscancer det rör sig om.
Diagnostisering av basaliom
Läkaren kan ofta identifiera basaliom enbart genom att bedöma dess utseende. Diagnosen säkerställs vid en patologisk undersökning, där man även slutligen kan konstatera vilken typ av basalcellscancer det rör sig om.
Behandling av basaliom
Vanligtvis är lokal behandling tillräcklig, eftersom sjukdomen nästa aldrig ger upphov till metastaser. Den vanligaste behandlingen består av att operera bort hudtumören. Vissa former av basalcellscancer kan. behandlas utan operation. Basaliom bör dock inte lämnas obehandlad eftersom den då okontrollerat kan spridas till omgivande vävnader. En liten del av basalcellscancerfallen kan växa lokalt, och bli t.o.m. så stora att de inte längre går att operera. Kirurgisk behandling är tillräckligt i de flesta fall, och exempelvis strålbehandling fordras ytterst sällan.