Vid isotopbehandling (som även kallas radionuklidterapi eller molekylär strålbehandling) ges ett radioaktivt ämne till patienten intravenöst eller oralt. Ämnet söker sig sedan via blodomloppet och den normala ämnesomsättningen till målorganet eller målvävnaden, där det utsöndrar strålning lokalt under en relativt kort tid. Strålningseffekten utnyttjas för både diagnostik och behandling.
Isotopbehandlingarnas effekt grundar sig på den lokala strålningseffekten av det radioaktiva ämnet som söker sig till cancercellerna och förstör dem. Planeringen av behandlingen är en individuell, skräddarsydd process som förutsätter omfattande sakkunskap inom många olika specialområden.
Isotopbehandlingar är en allt vanligare behandlingsform för olika cancersjukdomar. Detta beror på att man i allt större utsträckning har identifierat markörämnen som söker sig till cancercellerna och som kan utnyttjas för målinriktad isotopbehandling. Exempelvis vid lymfom kan radioaktivt markerade antikroppar som söker sig till lymfomcellerna användas för behandling. Då förstör det tumöruppsökande markörämnet tumörvävnaden både genom strålning och genom sin antikroppseffekt.
Avbildning med PET-DT– och SPECT-DT-tekniken är intimt förknippad med alla isotopbehandlingar. För avbildingsundersökningarna använder man samma markörsubstans som vid behandlingarna, men med mindre radioaktivitet. På så sätt får man en uppfattning om och hur det strålande ämnet ackumuleras i cancern och i övriga vävnader för att kunna beräkna behandlingsdosen och dess effekt. Under behandlingen utsätts tumörvävnaden för en tillräcklig strålningsdos som man verifierar med en ny avbildningsundersökning. Ibland krävs flera behandlingsomgångar för att uppnå den strålningsdos man vill uppnå.
Vid cancer i sköldkörteln, som är den vanligaste orsaken till isotopbehandling, använder man radioaktivt jod. Behandlingen ges efter en diagnostisk avbildningsundersökning, och kan upprepas vid behov. Behandlingen är sedan länge standard behandling efter operation eller vid återfall.
S.k. neuroendokrina tumörer kan behandlas med Lutetium eller Yttriumisotoper som avger strålning med kort räckvidd som effektivt söker sig till vävnaden med hjälp av de peptidmarkörerer de är bundna till. Isotopbehandlingarna ingår idag i de nordiska rekommendationerna för behandling av neuroendokrina tumörer.
Med hjälp av radioaktiva marörer med kort räckvidd som söker sig till skelettet kan man behandla smärta orsakad av skelettmetastaser vid olika cancerformer. På Docrates baserar sig radionuklidbehandlingen av skelettmetastaser på markörämnen som söker sig till den ökade ämnesomsättningen i de skelettbildande cellerna som omger skelettmetastaserna. Vi använder alfastrålaren Ra-223 (radium), som söker sig till skelettmetastaserna pga deras ökade kalciumämnesomsättning, och betastrålaren Sm-153 (samarium), vars effekt grundar sig på den snabbare fosforämnesomsättningen i skelettmetastaserna.
Isotopbehandlingar har sedan början av 2000-talet utnyttjats även för behandling av bl.a. non-Hodgkins lymfom. Behandlingarna är baserade på en radioaktivt markerad antikropp som kombinerar antikroppens förstörande effekt och strålningens cellförstörande effekt.
Man har redan en tid varit medveten om möjligheten att använda isotopbehandlingar för behandling av vissa mer sällsynta solida tumörer (t.ex. feokromocytom, neuroblastom) och hematologiska sjukdomar (t.ex. leukemi) samt intrakavitära och intravaskulära behandlingar, men endast ett begränsat antal patienter har behandlats. De flesta av dessa behandlingsformer förutsätter samarbete mellan läkare inom många olika specialområden och behandlingar har kunnat genomföras endast vid ett fåtal centra i världen.