De immunonkologiska behandlingarna lär kroppen att övervinna cancern
8.10.2018 Kategorier: Artiklar | PressmeddelandenMan har redan länge försökt utnyttja egenskaperna hos kroppens eget immunsystem vid bekämpning av cancerceller. Först kom cytokinerna, sedan de terapeutiska antikropparna, som upptäcker cancerceller. Den nya generationens immunonkologiska behandlingar har en annan verkningsmekanism: de aktiverar våra försvarsceller så att dessa effektivt ska bekämpa cancercellerna.
– Det som är fantastiskt och nytt är att de immunonkologiska läkemedlen hjälper kroppen att själv upptäcka och angripa cancercellerna, säger Tuomo Alanko, som är specialistläkare inom cancersjukdomar, MD och överläkare i läkemedelsbehandling på Docrates Cancersjukhus.
För tillfället är immunterapi en godkänd behandlingsmetod vid melanom, lungcancer och njurcancer. Det har publicerats preliminära resultat gällande behandling av flera andra cancersjukdomar, och inom den närmaste framtiden kommer läkemedelsmyndigheterna även att godkänna andra användningsområden.
– Vi har redan länge vetat att människans immunsystem kan kontrollera och döda cancerceller. För närvarande pågår det flera kliniska läkemedelsprövningar både i Finland och i andra länder som kan hjälpa till att utveckla de immunonkologiska cancerbehandlingarna. Man har redan nu lyckats utveckla mer effektiva behandlingar, säger Alanko.
Cancerceller är smarta
Immunsystemet skyddar kroppen mot många risker, från infektioner till cancer. Immunförsvaret kan beskrivas som kroppens ”polis”, som aktivt söker ämnen som inte hör hemma i kroppen, såsom virus och cancerceller, och strävar efter att eliminera dem och förhindra dem att göra skada. Kroppens immunsystem kan dock inte alltid upptäcka och döda cancercellerna tillräckligt effektivt. Cancercellerna kan lura immunsystemet genom att maskera sig så att immunsystemet inte känner igen dem. På cancercellernas yta finns proteiner som inaktiverar immuncellerna.
Nu har forskarna lyckats utveckla antikroppar som hämmar cancercellernas inaktiverande effekt på immunsystemet och på det sättet hjälper immunsystemets celler att bekämpa cancern.
– Immunterapin utnyttjar kroppens egna verktyg för att bota cancern. Immunförsvaret kommer ihåg cancercellerna och känner igen dem även senare om de kommer tillbaka. Det ser ut som om cancern blir resistent mot immunologiska behandlingar långsammare än till exempel mot cytostatika.
Framtiden ser ljus ut
Trots att immunterapin har tagit stora steg framåt är den enligt Tuomo Alanko ännu inte någon ”mirakelmedicin” mot cancer.
– Immunterapin har diskuterats mycket under den senaste tiden, och många verkar tro att de immunonkologiska behandlingarna har effekt på alla cancerformer och hos alla patienter. Detta stämmer tyvärr inte, åtminstone inte ännu. Det finns emellertid förväntningar på att man i framtiden ska hitta allt fler effektiva behandlingar som även lämpar sig för olika cancerformer. Det är möjligt att immunterapin i fortsättningen gör allt större framsteg eftersom det pågår aktiv forskning inom området, säger Alanko.
Docrates är en föregångare inom immunonkologiska behandlingar
Till den nya generationens immunonkologiska läkemedel räknas för närvarande CTLA-4-antikroppen ipilimumab, PD-1-antikroppen pembrolizumab och PD-1-antikroppen nivolumab. Därutöver finns det en grupp läkemedel som fortfarande befinner sig på forskningsstadiet och ännu inte finns ute på marknaden. En annan grupp immunonkologiska läkemedel är onkolytiska virus, varav det första som fått försäljningstillstånd är talimogen laherparepvek.
På Docrates Cancersjukhus påbörjades den första immunterapibehandlingen med pembrolizumab redan i mars 2015. Vi har dessutom börjat använda nivolumab. Vi har även inlett flera läkemedelsprövningar med immunonkologiska behandlingar. Docrates har erfarenhet av forskning inom och behandlingar med onkolytiska adenovirus sedan 2007. Docrates har som det första centret i Europa certifierats för att utföra behandlingar med onkolytiskt herpesvirus och Imlygic-behandlingar, och dessa behandlingar har inletts år 2016.