När en närstående får cancer – psykoterapeuten ger anhöriga tips för att hantera krisen

Päivi Hietanen som har arbetat med cancersjukdomar i 40 år berättar att det bästa sättet för en anhörig att stödja patienten är att minska patientens rädslor och ingjuta hopp. 

– Grundtipsen är enkla i det avseendet, det är mycket viktigt att finnas där för den andra och sträva efter att behålla sitt lugn och sin förmåga att vara hoppfull. För någon kan stödet vara av en mycket praktisk natur, till exempel att en anhörig orkar föra patienten till behandlingarna. Vilket slags stöd som behövs är alltid mycket individuellt, förklarar Hietanen.

– Det är viktigt att förstå att även en anhörig som vill stödja sin älskade som har insjuknat i cancer och kanske till och med upplever att det är den anhörigas skyldighet att göra detta kan lida lika stor nöd som patienten. Vi vet från undersökningar att även anhöriga har ångest precis som patienterna och att även de kan vara i behov av stöd. Enligt mig är det rätt mycket begärt att en anhörig ska klara av att ge en närstående sitt fulla stöd samtidigt som den anhöriga själv befinner sig i psykisk kris.

Håll fast vid vardagliga rutiner

Hietanen poängterar att den anhöriga inte får glömma bort sig själv eller börja leva enbart på den andras villkor.

– Rent allmänt kan man säga att den anhöriga måste försöka hålla fast vid sitt eget liv. Den anhöriga behöver få vila och variation, få träffa kompisar och ha hobbyn. Det är ändå vardagen som bär människor genom svåra situationer. Det börjar med alldeles grundläggande strukturer som att stiga upp, äta och sätta i gång. För att vi ska kunna hjälpa någon annan, måste vi först se till att vi själva orkar, säger Hietanen.

Var barmhärtig mot dig själv

Hietanen skulle gärna se att anhöriga skulle vara mera barmhärtiga mot sig själva i stället för att ställa orimliga krav på sig. I barmhärtigheten ingår även att den anhöriga ger sig tillräckligt med tid för att ta till sig och anpassa sig till saker och ting. Många kan till exempel ha dåligt samvete för att de inte klarar av att tänka ”så positivt som man borde” i svåra situationer.

– Känslor är till sin natur sådana att ingen kan tvinga sig själv att tänka på ett visst sätt, särskilt inte i sådana här situationer som är svåra för alla. En del människor är helt enkelt hoppfullare än andra och ingen borde försöka tvinga sig själv att vara något som den inte är och som inte känns rätt.

– Det är helt normalt att reagera starkt och det är en lång process att bearbeta situationen. Människans psyke behöver tid att anpassa sig. Det kan ändå vara bra att komma ihåg att även svåra känslor går över i något skede, säger Hietanen.

Ett fåfängt hopp – finns det ens?

Vad ska en anhörig göra för att undvika att inge ”falska förhoppningar” hos patienten – eller finns det överhuvudtaget någonting sådant? Hietanen framhåller att människosinnet är bra på att dimensionera hoppet efter de rådande omständigheterna.

– Det finns så många olika sorters hopp. Det kan vara ett hopp om att bli helt frisk, men det kan även vara ett hopp om att få vara med om någonting som är viktigt för en själv. Man kan hoppas på att man ännu ska få uppleva några fina dagar, på att få åka till sommarstugan ännu en gång eller få behålla förståndet så länge man lever. Människan har en förmåga att ändra skalan enligt livets realiteter. Det är alltid tillåtet att drömma, påminner Hietanen.

Hjälp för anhöriga till cancersjuka

En anhörig till en cancerpatient kan söka hjälp till sig själv på Docrates Cancersjukhus eller till exempel i någon av patientorganisationernas stödgrupper:

• Propo Finlands prostatacancerförening rf propo.fi
• Bröstcancerföreningen Europa Donna europadonna.fi
• Finlands Tarmcancerförening Colores colores.fi
• Cancerorganisationernas rådgivningstjänst
• Stöd finns i olika former: samtalsstöd per telefon, kamratstöd och gruppverksamhet
• Det kan även behövas utkomststöd och stöd gällande patientens rättigheter
• Företagshälsovården kan vara en viktig källa till hjälp för anhöriga