Barbros upplevelse av bröstcancerbehandling: “Nu kan jag leva ett normalt liv för jag vet att det alltid finns någon där”

Det har nu gått nästan ett år sedan Barbo Björkestam-Bärlund fick sitt cancerbesked. Efter att hon hade hittat en hård knöl i sitt ena bröst sökte hon för mammografi via sin företagshälsovård. Men när det inte syntes något på mammografin bestämde sig läkaren att komplettera diagnostiken med ultraljudundersökning. Där i ultraljudsrummet började läkaren genast spara bilder.

– Jag anade att läkaren misstänkte någonting så jag frågade honom direkt: ’Har du hittat cancer?’, minns Barbro.

– Han sa bara att han inte kan säga det men han ju har sett den så många gånger.

En biopsi togs genast och efter en vecka fick hon bekräftelse för sina misstankar: Det var cancer. En aggressiv gradus 3 duktal HER 2-hormonpositiv bröstcancer.

Från diagnos till operation på mindre än en vecka

Barbro hade fått diagnosen på fredagen och direkt följande måndag ringde hon sin tidigare arbetskamrat, Tom Wiklund, för att fråga vad hon skulle göra. Tom hade tidigare jobbat på Pfizer tillsammans med Barbro. Idag är han ledande överläkare på Nordens enda privata cancersjukhus – Docrates.

Tom ordnade allt för Barbro på Docrates och redan nästa dag satt Barbro på plastikkirurg Jari Viinikainens mottagning. Bröstet opererades på torsdagen samma vecka.

Barbro var glad att hon fick hjälp snabbt.

– Om du har cancer så vill du bli vårdad så snabbt som möjligt. De där väntedagarna är så hemska. Jag skulle hellre ta den där blixtsnabba vägen än vänta, säger hon eftertänksamt.

– Jag kommer ihåg att jag också hade läst en artikel om Docrates när det grundades för drygt 10 år sedan, och var redan då 100 % övertygad om att om jag en dag blir sjuk, så vill jag absolut komma hit. När det blir fråga om liv och död vill jag inte sitta i kön på den offentliga sjukvården. Det är frågan om vem du vill överlåta ditt liv till.

Barbros vårdplan efter operationen bestod av sex cytostatika- och femton strålbehandlingar. Dessutom får hon var tredje vecka ett läkemedel avsett för behandling av sin s k HER 2-positiva bröstcancer. Eftersom Barbros bröstcancer är hormonpositiv måste hon även genomgå en hormonläkemedelsbehandling.

Psykologhjälp gav även mental läkning

Den tuffaste delen av Barbros behandling är nu över. Operationen var i mars, cytostatika gavs under sommaren och strålningen var klar i oktober. Läkemedelsbehandlingen ska ännu fortsätta tills nästa år och dessutom kommer Barbro att träffa Päivi Hietanen, psykoterapeut och specialist i cancersjukdomar och strålbehandling, ett par gånger per år.

– I cancervård borde man satsa ännu mera att ta om »huvudet« också. Det är toppen att det finns en person som Päivi, en person med gedigen cancererfarenhet men också kunnande om den psykologiska sidan. För när du har cancer så har du inte bara fysisk utan också ganska mycket mental smärta. Och huvudet behöver mer tid än kroppen för att tillfriskna. Päivi sköter dig som en psykofysisk helhet och kan samtidigt berätta dig vad som borde göras mediciniskt sett samt förbereda dig för hur dina tankar kommer att utvecklas under sjuktiden, berättar Barbro.

Barbro har under sjuktiden försökt leva sitt liv så normalt som möjligt. För henne har detta bl a inneburit att hon inte slutat arbeta.

– Det är ju mental vård att gå till jobbet. Om jag bara skulle ligga hemma och vänta och tänka: »Sprider det sig eller inte«, eller »Dör jag eller inte«, så skulle jag inte ha orkat med sjukdomen.

För Barbro var det viktigt att inte lämna sina vardagsrutiner. Därför bestämde hon sig att, även när hon jobbade på distans, göra sig i ordning och ha en normal jobbdag istället för att sitta i pyjamas.

– Jag ville inte bara ligga och känna mig sjuk. Det farligaste är att börja tänka att man är dödssjuk och börja leva på det sättet. Att klä på sig, göra sig i ordning, laga mat åt familjen, osv., är helt enkelt ett sätt att samla krafter. Det är ett sätt att inte ge efter, menar Barbro.

Ser fram emot ett bra vardagsliv utan onödig oro

När behandlingarna var på slutrakan bestämde sig Barbro en dag med Päivis hjälp att lämna sjuktiden bakom sig. Hon kastade peruken och började om. Nu anser hon att cancer var ett sidospår i hennes liv, och idag har livet gått tillbaka till det normala.

– Idag mår jag bra och chocken är över. Det finns ingenting som känns svårt för tillfället. Det som jag har lärt mig är att uppskatta små, vardagliga saker såsom värmen i huset när det är kallt, säger hon.

Barbro menar att det är viktigt att människor borde lära sig vara mera här och nu och sluta oroa sig över saker som de inte kan påverka.

– Jag har diskuterat med Päivi att jag kan helt klart få cancer igen, men det kan någon annan också – inte kan vi veta. Därför borde man inte oroa sig över det, säger hon.

– Jag brukar säga på jobbet också att 10 % av livet är saker som du kan påverka, men 90 % är din inställning. Du kan alltså inte påverka allt som händer i livet men du kan alltid välja hur du inställer dig till det.

I år ska Barbro göra allt som blev ogjort förra året. Hon har bl a alltid velat gå en kurs i indisk huvudmassage och nu ska hon börja den på allvar. Dessutom skulle hon vilja börja sina kära hobbyer igen.

– Att kunna gympa, paddla och segla fritt, det vill jag verkligen. Dessutom skulle jag vilja träffa människor och leva ett bra vardagsliv, med mycket mera krafter, och utan de oroliga tankarna.

Välkomnande miljö och alltid någon att fråga

Förutom för operation på Docrates har Barbro besökt sjukhuset för stödtjänster, som fysio- och lymfterapi och psykoterapi. Resten av vården utfördes på HUCS klinik för cancersjukdomar.

Barbro säger att hon är imponerad av hur bra hennes behandling på Docrates var ordnad och hur trevlig och professionell personalen var. Dessutom är hon glad att hon via Docrates fick tag på stödtjänsterna som inte erbjöds henne på HUCS.

– På Docrates får man kontakt samma dag, vilket betyder att man inte behöver ha den där hemska orosperioden. På sjukhuset är det inte en sjukhusstämning när man kommer in och man känner sig genast välkommen. Alla läkare, sköterskor, röntgensköterskor och andra är experter inom sitt område men de möter dig ändå på samma nivå – och sjukhusets processer flyter lika fint som vattnet där i kanalen, säger Barbro och pekar på vattnet framför sjukhuset.

– Du kan själv bara slappna av, för någon annan har redan tänkt igenom allt åt dig på förhand.

Hon är också tacksam för att hon inte kommer lämnas åt sitt öde när den aktiva vården har tagit slut. På Docrates vet hon alltid vem som hon ska kontakta vid behov.

– När jag kommer ut härifrån så har jag alltid svar på mina frågor. Även när jag är borta så har jag bara ett telefonssamtal till svaret. Nu kan jag leva ett normalt liv för jag vet att det alltid finns någon där.