”Det känns underbart att inte ha cancer längre”

Någonting var fel. Pirjo var säker på det, eftersom hon inte hade hört något från mammografin på flera veckor. Det var sommaren 2015 och 66-åriga Pirjo hade deltagit i en screening för bröstcancer i maj.

– Jag hade inga symptom, men en stark intuition sa mig att det var något i bröstet som inte borde vara där. Jag har alltid haft stora bröst, och jag kände ingenting avvikande i brösten. Trots det hade jag en föraning.

Dagen före midsommarafton var Pirjo och hennes man Timo vid deras sommarstuga i Joutsa och väntade på att få gäster. Pirjo ville få klarhet i situationen och ringde till vårdcentralen där undersökningen hade gjorts.

Det visade sig att man hade hittat en liten, några millimeter stor cancertumör i hennes vänstra bröst. Det var fråga om duktal bröstcancer, dvs. cancer i mjölkgångarnas celler, som måste opereras bort.

Pirjo har i efterhand frågat sig varför nyheten inte kom som en chock för henne.

– Av någon anledning grät jag inte ens. Jag berättade för midsommargästerna om saken, men tänkte inte desto mer på det. Vi hade så mycket annat att göra.

Situationen underlättades också i hög grad av Timos inställning.

– Min överpositiva man sa att det bara var att ta bort tumören.

Ett så normalt liv som möjligt

Ett aktivt och socialt liv. Så beskriver Pirjo sin vardag innan hon blev sjuk. Hon gick i pension som 60-åring, ungefär samtidigt som Timo, som är fem år yngre.

De längtade båda efter en känsla av gemenskap även som pensionärer, så de gick med i Finlands Lionsförbund och deltog ofta i mötena. Dagarna ägnades också åt det stora egnahemshuset med tillhörande gård och åt sommarstugan. Timo startade ett eget företag, vilket också gav Pirjo gott om arbete.

– Vi reste mycket. Vi brukade åka runt i Europa och gå på konserter med Sveriges Radios symfoniorkester.

Efter cancerdiagnosen fortsatte paret att leva som tidigare – så normalt som möjligt.

Ville undvika vård av tidigare arbetskamrater

I augusti 2015 opererades tumören i Pirjos vänstra bröst på det regionala centralsjukhuset. Bröstet sparades och hon ordinerades 16 strålbehandlingar. Cancern hade inte spridit sig och Pirjo återhämtade sig snabbt. Man kom överens om att hon skulle komma på kontrollbesök på sjukhuset var sjätte månad.

Ett år efter diagnosen fick Pirjo besked om att uppföljningsundersökningarna skulle flyttas till vårdcentralen i hemkommunen – hennes gamla arbetsplats.

– Jag sa genast högt att jag inte vill få vård av folk jag känner. Det var fortfarande många av mina vänner som jobbade där på den tiden.

Hon erbjöds att byta vårdcentral, men Pirjo hade redan fattat sitt beslut: hon ville till Docrates Cancersjukhus i Helsingfors.

Pirjo hade sett intervjuer på tv med docent Päivi Hietanen, en specialistläkare inom cancersjukdomar som arbetade på Docrates vid den tiden, och tyckte om hennes tydliga och övertygande sätt att tala.

Pirjo bokade en tid till Hietanen och kom överens om att kontrollbesöken i fortsättningen skulle göras med ett års mellanrum på Docrates. Detta pågick under flera års tid.

Ett kontrollbesök i november 2021 visade dock på en förändring. Pirjo hade fått bröstcancer igen.

En ny undersökning visade sanningen

Docrates radiolog Matti Kestilä hade som så många gånger förr gjort en ultraljudsundersökning av Pirjos bröst. Under undersökningen upptäckte han något avvikande i Pirjos vänstra bröst och tog, med Pirjos tillåtelse, ett vävnadsprov.

Kestilä skulle precis åka på semester till bergen i Frankrike, men lovade att återkomma så snabbt som möjligt.

– Nästa dag ringde Kestilä och sa att det var fråga om ärrvävnad från det gamla operationssåret. Men han nöjde sig inte med det, utan bad mig komma tillbaka för ett nytt prov, eftersom han ville vara helt säker.

En vecka senare togs ett nytt prov från Pirjos bröst.

– I det fanns cancerceller. Nu hade jag en mer invasiv och aggressiv cancerform än första gången.

Den gamla cancern hade inte kommit tillbaka, utan Pirjo hade fått en helt ny sjukdom: lobulär bröstcancer i bröstets mjölkkörtlar.

Lyckligtvis hade cancern inte bildat metastaser och spridit sig till andra delar av Pirjos kropp – den upptäcktes alltså i tid.

– Många läkare skulle ha nöjt sig med att provsvaret tydde på ärrvävnad, men som tur var ville Kestilä, som är en erfaren bröstradiolog, ta ett nytt prov för säkerhets skull. För det är jag honom evigt tacksam.

En operationstid ordnades snabbt

Upptäckten av den andra cancern var ett hårdare slag för Pirjo än den första gången.

– Jag visste direkt att den här gången skulle jag behöva operera bort hela mitt vänstra bröst.

– Jag sa till min kirurg, Jari Viinikainen, att jag inte ville ha ett nytt bröst. Jag hade sett bland mina närmaste att livet kunde fortsätta som förut även om bröstet ersattes med en protes i behån.

Pirjo skulle ha kunnat genomgå en operation redan dagen efter att hon fick diagnosen. En inredningsarkitekt var emellertid precis på väg till parets sommarstuga för att planera kommande ombyggnadsarbeten.

Viinikainen uppmuntrade Pirjo att koncentrera sig på den kommande renoveringen och operationsdatumet fastställdes till en vecka senare.

Operationen, som utfördes i början av december 2021, gick bra. Samtidigt gjordes en förminskning av Pirjos andra bröst för att brösten skulle vara proportionerliga.

Dagen efter operationen fick Pirjo åka hem. Ytterligare undersökningar av cancervävnaden visade att cancern var hormonpositiv och HER2-negativ. Hon ordinerades en hormonell tilläggsbehandling i fem år som förhindrar produktionen av östrogen och därmed cancertillväxten.

Ett nytt bröst trots allt

Även om livet kom igång igen efter operationen tyckte Pirjo att det kändes svårt att leva med bröstprotesen i vardagen. Behån höll sig inte på plats med den och protesen rörde sig hit och dit.

När vätska som hade samlats i operationssåret behövde tas bort sa Pirjo till sin sjuksköterska att hon ville ha ett nytt bröst trots allt. Efter operationen hade läkaren sagt att operationen även kunde göras senare om Pirjo skulle ändra sig.

Pirjos nya bröst byggdes av en flik av hennes egen vävnad från ryggen.

– Mitt nya bröst är inte lika mjukt som det gamla, men det stör mig inte alls. Det viktigaste är att det finns ett motstycke i bh-kupan som hålls på plats. Det är en stor lättnad.

Pirjo anser inte att avsaknaden av ett bröst eller att hon fått ett nytt bröst har påverkat hennes kvinnlighet.

– Min man sa att det inte spelar någon roll för honom om jag får ett nytt bröst eller inte. Det var helt och hållet mitt beslut.

Värt varenda euro

Det svåraste för Pirjo var att berätta om båda cancerdiagnoserna för sin vuxna son och hans familj.

– Jag ville absolut inte göra mina nära och kära oroliga.

Pirjos son och hans familj gav ”farmor” sitt stöd och ingen förfasade sig över situationen.

Så var det också när Pirjo bestämde sig för att bli patient hos Docrates och visste att hon skulle behöva betala för behandlingarna själv.

– Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång, eftersom den behandling jag har fått har varit värd varenda euro.

”Allt gick på ett ögonblick”

Pirjo säger att hon är ”oerhört tacksam” för den vård hon fick på Docrates. Hon ger ett särskilt omnämnande till hur snabbt behandlingarna och allt runtomkring ordnades. Pirjo upplevde att saker och ting ofta hade blivit gjorda redan innan hon själv hade hunnit uppfatta dem.

– Allt gick på ett ögonblick. Det kändes väldigt betryggande. Jag kommer från Kangasala och jag sade ofta att en tavastländska som jag har svårt att hänga med i det här tempot, säger Pirjo och skrattar.

Pirjos vårdrelation med Docrates pågår fortfarande. Hon går på kontroller varje år hos radiologen Matti Kestilä och onkologen Tom Wiklund samt en gång i månaden hos fysioterapeuten Sonja Snygg.

Ärret efter bröstrekonstruktionen sträcker sig från Pirjos armhåla långt ut på ryggen och påverkar även rörligheten i hennes vänstra arm. Området kräver rehabilitering och att hon gör övningar hemma.

– Utan gymnastiken skulle min arm definitivt vara stelare.

Ingen kris eller ångest

Pirjo har inte upplevt någon dödsångest eller stor oro under sina sjukdomsperioder.

– Jag gick aldrig igenom någon kris. Jag har alltid litat på den vård jag fått och trott att jag varit i bästa möjliga händer.

Pirjo tror att hemligheten bakom hennes positiva inställning ligger i Timo som har lyckats behålla sitt glada humör.

– Timo har lärt mig att det inte lönar sig att oroa sig för saker i förväg och att allt kommer att ordna sig. Jag tänker inte på om sjukdomen kommer att komma tillbaka. Just nu känns det underbart att jag inte har cancer längre och att jag får leva ett bra liv.

Paret reser igen, men sedan hon blev frisk har Pirjo märkt att hon njuter mer av vardagen än av upplevelser.

– Förr var det mer liv och rörelse i mitt liv. Jag kände att jag måste vara med överallt. Det gör jag inte nu längre. Ett helt vanligt liv är det bästa.

En sak är hon särskilt glad över.

– Min högsta önskan var att få följa mina barnbarns liv lite längre – och den gick i uppfyllelse.

**

Lobulär bröstcancer (neoplasi) är den näst vanligaste typen av bröstcancer i Finland och utgör cirka 15 procent av alla bröstcancerfall. Den är ofta svårare att upptäcka vid mammografi eller ultraljudsundersökningar på grund av det vaga tillväxtmönstret.

Duktal bröstcancer

Mellan 70 och 80 procent av bröstcancerfallen är duktala, dvs. uppstår i bröstets mjölkgångar. Duktal bröstcancer börjar i de mjölkgångar som är förenade med bröstets körtelsegment, varifrån cancercellerna tränger in i den omgivande vävnaden från mjölkgången.

Vill du boka tid?