Professorn vid cancersjukhuset: här är de 5 största myterna om cancer jag har stött på under min karriär

Myt 1: Cancer är en dödlig sjukdom

– När jag först började specialisera mig på cancer fick jag frågan om det inte var ett tungt specialområde: det är ju en så allvarlig sjukdom att människor dör? I dag kan vi säga att de flesta patienter kommer att återhämta sig helt, förutsatt att cancern diagnostiseras i god tid och behandlas på rätt sätt. Cancer kan redan i många fall behandlas som en kronisk sjukdom, och den minskar då nästan inte alls den förväntade livslängden, säger Joensuu.

Enligt Joensuu är anledningen till att prognoserna förbättrats att behandlingarna har blivit betydligt mer mångsidiga. Numera identifieras cancergener genom en exakt genprofilering, vilket gör det möjligt att veta vilka gener som driver cancern framåt och vilka som gör den resistent. Baserat på detta är det möjligt att välja vilka läkemedel som ska användas vid behandlingen.

– Numera finns det inte längre bara en enda behandling, utan man kan ta hänsyn till människornas egna preferenser. I de bästa fall är biologiska läkemedel relativt ofarliga och kan användas i åratal utan allvarliga negativa bieffekter. Målet är att cancern inte ska försämra livet.

Myt 2: Att vara ute i solen är bara till skada

Det finns fortfarande anledning att vara mycket försiktig med solen, eftersom malignt melanom är svårt att behandla och potentiellt dödligt. Under inga omständigheter bör du bränna dig, men å andra sidan så är solljuset en källa till allt liv och D-vitamin har en hälsofrämjande effekt.

– Såvitt vi vet är låga nivåer av D-vitamin hos människor som bor på norra halvklotet inte bara kopplade till risken för nästan alla typer av cancer, utan också till många andra allvarliga sjukdomar. En liten mängd solljus är därför nyttigt – om en person till exempel är mycket ute i solen mitt på vintern i Sverige eller Finland fylls D-vitaminförrådet redan inom några veckor. Resultaten från olika uppföljningsstudier tyder på att D-vitamin inte är skadligt på samma sätt som många andra vitaminer, och det tycks åtminstone delvis skydda mot cancer, säger Joensuu.

Myt 3: Alla vitaminpreparat är hälsosamma

Det anses allmänt att man kan främja hälsan genom att äta vitaminpreparat. Enligt Joensuu finns det en hel del felaktig information angående denna fråga.
– I praktiken har det visat sig att om man använder vitaminer och spårämnen i alltför höga doser så ökar risken för cancer flerfaldigt. Denna missuppfattning beror på att studierna som stöder vitaminpreparatens hälsofrämjande effekt har genomförts på cellnivå under laboratorieförhållanden och inte på vanliga levande människor. I själva verket är effekten av vitaminpreparaten helt annorlunda i människokroppen än i laboratorieförhållanden på cellnivå.

Myt 4: Snus orsakar inte cancer

Historiskt har snus har inte använts speciellt länge, vilket är anledningen till att det fortfarande inte finns mycket forskning som visar om det är cancerframkallande. Enligt Joensuu håller dessa studier på att bli allt vanligare – och han är speciellt oroad över den kombinerade effekten av snus och vissa virus vid utvecklingen av cancer i munnen.

– Cancer i mun och svalg ökar med cirka en procent per år, vilket är relaterat till olika virussjukdomar som predisponerar för muncancer. När två av dessa riskfaktorer samverkar – dvs. virus och det mycket beroendeframkallande snuset – kan vi ha en tidsinställd bomb i våra händer. Jag tror att muncancer avsevärt kommer att öka i framtiden.

– Tidigare var missuppfattningarna relaterade till tobak. Jag hade en patient för länge sedan, en mycket ung man med lungcancer. När jag frågade hur länge han hade rökt sade han att han börjat när han var fem år gammal. Patientens mormor hade ansett att cigaretterna förstärkte lungorna.

Myt 5: Kirurgi är den enda behandlingen som kan bota prostatacancer

Ännu i början av 1990-talet hade de patienter med prostatacancer som opererades färre återfall än de som fick strålbehandling. Sedan dess har utvecklingen av medicinsk kunskap, utrustning och teknik vänt situationen så att strålbehandling allt oftare kan vara en bättre lösning än kirurgi. Det sägs dock fortfarande ofta att det är bättre att operera först och sedan byta till strålbehandling, men enligt Joensuu är denna strategi inte baserad på någon forskning.

– Under min 25-åriga karriär har jag inte stött på ett enda fall där jag efter strålbehandling behövt överväga operation. Om prostatacancern förnyas, sker det ofta utanför det bestrålade området. Om prostatan avlägsnas kan vi inte använda våra bästa strålbehandlingstekniker; behandlingen blir mera som att skjuta med ett hagelgevär. Gällande strålbehandlingens framgång så är målinriktningen behandlingens A och O. Om målet för operationen inte längre existerar, uppkommer andra skador, till exempel i ändtarmen. Då blir resultatet åkommor av två olika behandlingar.