Så här har cancervården utvecklats under tio år – ett stort språng särskilt gällande lungcancer och melanom

Medicin är en vetenskap under ständig utveckling, vilket också återspeglas i förbättrade prognoser vid vården av cancer. Enligt Juha Kononen, ledande överläkare vid Docrates Cancersjukhus, har de största framstegen gjorts inom vården av lungcancer, melanom och njurcancer.

– För de lungcancerformer som har mutationer som möjliggör genstyrda terapier har prognosen förbättrats dramatiskt. Tidigare var endast en av 50 patienter med ALK-positiv cancer vid liv fem år efter att sjukdomen debuterat. Med nuvarande behandlingar lever mer än hälften av patienterna i minst fem år. I takt med att nya läkemedel hela tiden utvecklas blir även prognoserna bättre och bättre, säger Kononen.

– Utvecklingen av olika immunologiska läkemedel har gjort det möjligt att ta ett stort steg framåt även vid behandlingen av melanom. För tio år sedan talades det om en medellivslängd på sex månader om sjukdomen avancerat. Nu är det betydligt mer sannolikt att överleva fem år efter upptäckten av ett avancerat melanom än att inte göra det. Behandlingen av avancerad prostatacancer omfattar nu också sådana radiofarmaceutiska behandlingar som har betydligt färre biverkningar än till exempel cytostatikabehandlingar. De kan användas för att behandla skörare människor än förut och ge dem mer tid att leva, säger Kononen.

Att insjukna i cancer är inte längre en dödsdom

Enligt Kononen kan de förbättrade prognoserna dels förklaras med en tidigare upptäckt av cancern och dels med den bättre förståelsen av cancerns biologi, vilket har bidragit till att hitta nya behandlingar.

– Detta visar att vi får bättre resultat då vi har tillgång till bättre läkemedel. Tidigare har det funnits sjukdomar för vilka det inte har funnits några specifika medicinska behandlingar. Viktigare än i vilket organ cancern ligger är den molekylära profil som cancercellerna har, hur cancern döljer sig från kroppens immunsystem och vilka tillväxtfaktorer cancercellerna är beroende av – med andra ord vilka faktorer som får cancern att växa och om det finns några sätt att påverka dem. Att insjukna i cancer är inte längre den dödsdom den var förr utan allt oftare är den en behandlingsbar kronisk sjukdom. Man kan redan i horisonten skymta att cancern för det mesta bara är en sjukdom bland de andra, säger Kononen.

En svår lokalisering av cancern komplicerar behandlingen

Framstegen gällande behandlingen av bukspottkörtelcancer har hittills dock varit långsammare och detsamma gäller vissa mag-tarmcancerformer, gallvägscancer och hjärntumörer.

– Behandlingen kompliceras i dessa fall ofta av cancerns problematiska läge. Till exempel är hjärnans vävnad är känslig och även små förändringar i funktionen kan orsaka svåra praktiska svårigheter för patienten. Hjärnan är också så väl skyddad att de flesta läkemedel inte kan komma in i hjärnvävnaden genom blodomloppet. Samtidigt har dessa typer av cancer en komplicerad genprofil, vilket gör dem till mycket livskraftiga cancerceller som är svåra att kontrollera med medicinsk behandling, säger han.

– Den vanligaste genetiska varianten vid bukspottkörtelcancer, KRAS, har tidigare varit utom räckhåll för medicinsk behandling, men det finns nu ljus i slutet av tunneln: för ett par år sedan utvecklades de första läkemedlen som påverkar KRAS-varianten. För närvarande är målinriktade KRAS-läkemedel endast lämpliga för ett litet antal patienter för de påverkar endast en viss specifik KRAS-mutation. Det är dock mycket uppmuntrande att en behandlingen riktad mot KRAS-molekylen nu i vissa fall har varit framgångsrik. Flera läkemedelskandidater håller för närvarande på att utvecklas, och de kommer förhoppningsvis också att ha en mer omfattande effekt på olika typer av mutationer i KRAS-molekylen. Särskilt vid behandlingen av cancer som spridit sig bör man utföra en noggrann tumörprofilering för att eventuellt kunna hitta ett målinriktat läkemedel.